Från spinnrocken

Det förra garnet jag spann var från förgarn och nu var det dags för att spinna från kardad fiber. Jag valde först att spinna från en underbar fiber jag köpt från Manduzana, som är en blandning av polwarth, silke och kamel. Det var riktigt lättarbetat, tyvärr spann jag tråden för alldeles för hårt. Dels blev det knögglor på tråden och dels gick den av väldigt lätt. Eftersom det var knögglor på tråden blev det extra besvärligt att tvinna garnet och det blev ganska obalanserat. Jag hade nog tänkt att spinna mer av den fina gröna fibern, men jag insåg snabbt att det är bra att låta den vänta tills jag blir mer övat mer.

Då tog jag fram en BFL-fiber som jag köpte på spinnarhelgen i vintras. Den fibern hade jag börjat med att spinna på slända, men det är inte lika kul nu när jag har spinnrocken så jag snurrade upp det jag spunnit på sländan till spinnrocksspolen och fortsatte att spinna på rocken.

Jag tyckte jag fick ganska bra flyt och lyckades faktiskt att spinna upp hela påsen jag hade kvar. Det var lagom mängd för (den enda) spolen jag har. När jag inte tänkte på hur jag skulle spinna så märkte jag att (åtminstone med den typen av fiber) spinner jag naturligt relativt tunt. BFL-fibern är ju så lång också så att det är lätt att jobba med.


Till vänster är 20 gram av Manuzanas vackert gröna ull där det färdigtvinnade garnet blev 60m. Nästa gång jag spinner av fibern ska jag göra den mer rätta, jag har 70g kvar.

Garnet till höger är av naturfärgad BFL och det väger 30g.  Det färdigstvinnade garnet blev 96 meter långt. Båda garnerna ligger ungerfär runt sportweight (c:a 300m/100g).

Besök av IdasHandarbete

I torsdags hade vi turen att få besök av underbara IdasHandarbete med hennes fina familj. De var på väg mot Stockholm och tog ett stopp för att vila ut sig lite och umgås. Till fyraåriga dotterns stora glädje fick de sova i vår husvagn :)

Min tonårsdotter var så sjysst att hon gjorde mat. Hon har en paradrätt - vegetarisk lasange som blir himla god. Och helt på eget bevåg gjorde hon också vit chokladmousse toppat med bär till efterrätt. Det var gott!

Vi pratade, stickade och umgicks hela kvällen. På morgonen var jag tyvärr tvungen att skynda mig till ett möte på jobbet, men tur att de är småbarnsföräldrar så de vaknade tidigt så hann vi ses då också!

Jag fick de mest underbara presenter när de kom! Jag blir alldeles tårögd bara jag tänker på det! <3

Jag fick ett lokalt spunnet alpackagarn från Hven där de har sitt sommarhus. Alpackans namn står till och med på banderollen! Hur mjukt och gosigt som helst! Från Hven kommer även teet som luknade väldigt spännande. Inte nog med det, jag fick också Idas hemgjorda rödgröna tomatmarmelad och flädersaft. Och som grädde på moset en stooor ask lakrits.

Det var verkligen mysigt att få så fint besök och visst är vår stick-community fantastisk, att man kan lära känna så underbara människor genom vår hobby!

En hyllning till sagan om Isfolket

Tidigare har jag berättat om Sagan om Isfolket och hur jag upptäckte böckerna för redan 30 år sen
Själva ljudböckerna har jag följt sen de började ges ut på Storytel i juli 2013. Den sommaren blev det mycket Isfolket-lyssnande. Under de senaste två åren har ljudböckerna ut i säsonger om fem böcker i taget. Lite väntan har det allt varit.

Så i samband med att det nu är dags för den sista säsongen att ges ut anordnade Storytel "En Hyllning till Sagan om Isfolket" på Södra Teatern i Stockholm. Det var en "Meet and Greet" med författaren Margit Sandemo och inläsaren Julia Dufvenius. Jag var ju bara tvungen att ta mig dit!

Min stickompis Gunilla, som jag redan i vintras lurade till att lyssna på Isfolket, tyckte också att det lät som ett roligt event och vi köpte biljetter tillsammans. Vi lyxade till och med till det så vi bodde över natt i Huvudstaden.

Vi visste inte så mycket mer om eventet än att vi skulle få se Margit och Julia på scenen, men när vi kom dit fick vi två vinbiljetter så då anade vi att det kanske skulle bli mer än bara ett scenframträdande. Troligvis en buffé också?

Till att börja med gick vi in mingelrummet och det första vi möttes av var ett stort isblock med första boken av Sagan om Isfolket infuset, verkligen en kul grej! Runt om i rummet fanns också fotona till alla omslagen som Elisabeth Ohlson Wallin har fotograferat och uppläsaren Julia Dufvenius porträtterats i olika tidstypiska kostymer för de olika epokerna som serien har passerat.

När vi druckit ett glas rosé, tittat på fotografierna, minglat och instagrammat lite var det dags att gå och sätta oss, det var redan ganska fullt när vi kom men vi fick helt ok platser och huvudnumret kunde börja!

Inledningsvis spelades melodin som inleder varje ljudbok och jag både rös och rördes till tårar när jag fick höra den. Då kom moderatorn Fredrik Berling som samtalade med Storytels VD till att börja med.

Sedan bjöds en panel upp på scen. Bestående av en teaterdirektör, Patrik Hadenius från tidningen Språket och Ida Källin som skrev förra årets Julkalender. Det var intressanta diskussioner och mot slutet av paneldebatten visades en del tatueringar som fandomen har låtit pryda sig med. En av dem fanns på plats i lokalen och hon togs upp på scen. Det var en helt fantastisk bild av Tamlin och Vanja och även en "Solemo" dvs en blandning av de två karaktärerna Sol och Villemo.

Till sist fick vi det vi kommit dit för! Att lyssna till Margit Sandemo och Julia Dufvenius! De gick in på scenen till stående ovasioner. Margit beskrivs nog bäst som 91 år ung. Helt fantastiskt att hon är såpass pigg! Det var Margit som var huvudpersionen och Julia var där för att stötta Margit.

Vi fick reda på att Margit fått ispiration till böckerna från en Småländs kyrkmålning. På målningen satt en jungfru och kärnade smör med en djävul bakom sig. Bara hon såg bilden hade hon historien för de tre första böckerna färdiga i huvudet!

Hon ville egentligen inte berätta vilka som var hennes favoritkaraktärer, men den bok Margit är mest nöjd med är "Demonernas fjäll", som också är min absoluta favorit. I den får man hela Isfolkets historia samlad. Det är en magisk berättelse!

Och hon berättade att hon egentligen bara ångrar en sak. Att hon tog död på Tengel den Gode och Silje så tidigt. Anledningen var att egentligen skulle det bara bli sex böcker, så för att få plats med allt lät hon det underbara paret dö. Men sedan gav hon upp att krympa ihop historien. Den fick eget liv och det blev till slut 47 böcker!

Vi njöt av intervjuerna på scenen som avslutades med en frågestund. Det blev återigen stående ovationer och när vi gick ut i hallen fick vi en goodiebag och däreft
er serverades en buffé. Jag och Gunilla hittade en plats i hallen att stå på. Där bredvid ringlade sig en lite kö till att få autografer av Margit och jag letade upp ett papper i väskan och ställde mig. Åh, vad jag ångrar att jag inte letat upp mina böcker på vinden så jag kunde få autografen i en av dem!

Nåväl, när jag kom fram fick jag en igenkännande blick av Julia och hon tog mig i handen och hälsade och hon nämnde att hon kände igen mig från Instagram :o Hon tackade mig för det språkrör för ljudböckerna jag varit.
Dessutom berättade Julia för Margit om vår kontakt på sociala medier. Jag tackade förstås Margit för autograf och den fantastiska sagan hon givit oss alla läsare. Jag passade även på att lovorda Julia för hennes underbara inläsning och den extra dimension hennes inläsning inneburit för mig.


Det blev sen mer mingel och vi pratade med flera andra deltagare. Julia kom också ut en sväng och jag tiggde mig till en bild och fick till och med en kram :) Julia verkar vara en så ljuv och mild människa och inte minst vacker som en älva!

Jag hade en helt magisk och oförglömlig kväll. Jag kommer verkligen att njuta av den länge. Det var en perfekt avslutning på en två år lång period av lyssnande till en magisk bokserie som färgat stora delar av mitt liv.

En spinnande helg

Sedan i onsdags, när jag fick igång min spinnrock Astrid, har mitt hantverkande bestått väldigt mycket av att spinna garn. Jag har spunnit på altanen, gräsmattan och framför prinsbröllopet. Jag funderade på att sätta mig och tvinna garn på poolområdet idag, men det blev altanen igen istället :)

Jag har hittills bara spunnit av det förgarnet av finull jag köpte på Ullpinneriet i vintras, men det var väldigt bra att ha som lärobjekt. Då behöver jag "bara" koncentrera mig på tvist och att få det jämt. Och det var fullt tillräckligt!

Jag har en utmaning i att få rätt balans i garnet, Den första härvan blev ganska bra, lagom överspunnen på ett sätt jag gillar. Men andra blev underpunnen och trejde för överspunnen.

Min spole är kort och har låga sidor och för att kunna få på mer garn på spolen har jag satt dit pappskivor som gör att det får plats mer garn. Men när spolen bli fullare fungerar indraget av garnet inte lika bra, trots att jag spänner åt. Det måste vara någonting med diametern på det underlag där garnet rullas upp att göra. Jag tror det är ganska lagom att spinna 50g-härvor på den spolen jag har idag, Den sista härvan råkade bli på 80g :o så det blev det lite tjorvigt mot slutet...

Resultatet av helgens spånad blev 270meter garn som vägde 200g. Hmmm, när jag skriver ner det och tänker på hur garnet känns, tänker
jag att det låter mycket tjockare än jag tycker att garnet ser ut att vara, Jag måste nog mäta och räkna igen.

Trots allt tycker jag nog att garnet är tillräckligt snyggt att sticka något av. Det skulle ju bli en väldigt gosig mössa eller mysiga vantar!

Garn är det enda jag har i skallen?

Jag tänker mycket på garn. Och stickning. Och spånad :D

I natt drömde jag till om garnrelaterade saker! Jag drömde om att jag fick inbjudan med snigelpost till ett stickevent, jag tror att det var Petra och Lottas Garnkalas. (jo jag vet att det inte skickas ut några IRL-brev till det eventet, men i min dröm var det så...) I brevet låg massor med små biljetter, frimärken och svarsbrev och eftersom jag öppnade brevet utomhus flög lapparna all världens väg så det blev väldigt jobbigt i drömmen, hahaha.

De senaste dagarna har vi fått en del snigelpost i familjen angående nästa års konfirmationsanmälningar, så det har säkert triggat min dröm till viss del. 

Dessutom fick jag reda på i går att det ordnas Ulldagar i Österbybruk igen helgen innan Garnkalaset. Så det finns ju ett alternativ till roliga upplevelser i augusti även om jag inte får plats på på kalaset. 

Whispering Island Shawl

Jag har nyligen teststickat sjalen Whispering Island av Helen Stewart aka Curious Handmade.

Det är en lite tjockare sjal som gärna stickas i ett rustikt ullgarn. Helen själv använde ett garn från Hole&Sons.
Efter lite letande i min stash valde jag Cascade 220 Heathers i färgen Provence som jag köpte i Stockholm på Litet Nystan när jag var där för ett år sen. 220 Heathers är lite fluffigare än vanlig 220 och infärgningen har mer liv. Ett mycket vackert garn.

Men jag hade bara två härvor av garnet, dvs 400m, och mönstret krävde egentligen c:a 550-600m. Jag tänkte att jag kör och i värsta fall kunde jag använda ett annat garn på spetsen.

Helens mönster skrivs oftast med antal maskor per varv och en procentangivelse hur stor del av sjalen som är stickad. Det gör det ännu lättare att tidigt få reda på om garnet man har kommer att räcka. Det verkade tidigt som att det var på gränsen och när jag till slut var klar hade jag 20 cm garn kvar!

Nu stickar jag ganska hårt, och borde ha gått upp i stickstorlek från mönstret angivna 5.0mm, men jag hade inga större stickor hemma och var så ivrig att komma igång så det fick bli 5:orna. Så det var anledningen till att det gick åt 150m mindre garn än mönstret angav. Jag rekommenderar dock att man följer mönstrets masktäthet, för det blir en mycket snyggare och mer användbar sjal, även om man då behöver mer garn.

Mönstret är välskrivet och lättförståeligt. Jag uppskattar verkligen att man kan se hur många maskor det ska vara på varje varv och inte minst, att man ser hur stor del av sjalen man har kvar att sticka. Extra bra när man stickar mot en deadline ;)

Formen på sjalen är en trubbig triangel, dvs den är relativt kort på höjden och är lång i basen, den del som bärs mot axlarna. Eftersom min favoritform på sjalar är nymåneformad (=Crescent shape) så passade mig utmärkt! Basen stickas i slätstickning som bryts av med några enkla mönstervarv för att göra det roligt. Samma mönster återkommer sedan i den nedersta delen av sjalen.

Jag kan absolut rekommendera att sticka Whispering Island. Om man prenumererar på Curious Handmades nyhetsbrev får man dessutom lite rabatt på priset.

 

Foto: Michelle Gamperl

Låt mig presentera Astrid

Astrid har inte haft det lätt. Hon har varit bortglömd länge. Väldigt länge! Men nu har hon fått börja komma till sin rätt igen. Astrid är alltså min spinnrock.

Hon är uppkallad efter min farmor som föddes 1898 i Skåne, när hon gift sig flyttade hon till Umeå där hon levde resten av sitt liv. 

Om min farmor någonsin använde spinnrocken vet jag inte. Så länge jag minns har vi haft rocken i min familj och har bara varit prydnad. När jag flyttade till lägenhet i Linköping för 20 år sen tog jag med mig rocken, fortfarande som prydnad. 

Fast det har varit väldigt synd om Astrid sen vi flyttade till vårt hus här i Ljungsbro. Vårt vardagsrum är väldigt litet och Astrid fick inte plats. Då fick hon flytta upp på garagevinden :( 

Men sedan jag fått många vänner som spinner har jag ofta tänkt att jag skulle försöka få igång rocken igen, så förra sommaren tog jag ner henne till uteplatsen. Då såg jag att hon var lite or-äten och jag vågade inte ta in henne i vårt trähus. Så jag lämnade henne kvar på uteplatsen över vintern så skadedjuren skulle frysa ihjäl. Och de har de nog gjort nu!

Spolen var helt trasig, men resten visade sig vara i ganska bra skick och i veckan ramlade jag över en facebook-annons som hade spolar till salu som var lagom långa. Jag slog till direkt. Igår kväll tänkte jag att jag skulle testa lite och med hjälp av två duktiga spinnande vänner lyckades jag montera spolen på rätt sätt, byta drivsnöre och lära mig att få rätt spänning på drivningen. 

Efter lite justeringar så lyckades jag spinna! Jag har börjat att med att spinna med förgarn av finull från Östergötlands Ullspinneri  Det är ull som redan är kardad och utdragen till lagom tjocklek att spinna tråd av. Då behöver jag inte tänka på annat än att bara trampa och släppa in tråden på spolen när den är lagom tvinnad. En sak i taget :)

Det gick verkligen över förväntan! Det ligger något skräp i själva hålet där det spunna garnet ska passera över till spolen, men det finns två utgångar och det andra fungerade bra. Om jag spann tråden för hårt fastnade tråden på öglorna på vingen och ville inte snurra upp sig på spolen. Så jag kan alltså inte spinna överspunnen tråd. Jag får se hur garnet blir sen när jag tvinnar den, om det funkar trots att den är lite halvlöst spunnen.

På en dryg timme lyckades jag spinna 25g entrådigt. Jag planerar att spinna upp det förgarn jag har och tvinna det till tvåtrådigt garn. Sen får jag se om jag ska färga det eller om det får vara naturvitt. Garnet blir ganska tjockt med det här förgarnet men kanske jag kan sticka den nya sjalen Wispering Island Shawl från Curious Handmade (Helen Stewart)

Astrid bor fortfarande på uteplatsen, men nu på sommaren är det ju en ganska härlig plats att sitta och spinna på :)

Grymma strumpstickor

Idag fick jag mycket trevlig post från Meadow Yarn i Storbritannien. Jag hade beställt strumpstickor.

Den här sortens strumpstickor stod jag och höll i på Fandango i London, men i sista stund ångrade jag mig och lade tillbaks dem. Det har jag grämt mig en del åt. 

Så förra helgen bestämde jag mig att köpa dem på nätet. Märket på stickorna är ChiaoGoo Lace rundsticka 2.25mm. 

De har samma typ av stadiga kabel som ChiaoGoo utbytbara, men lite tunnare. Dessutom är spetsen på stickan lika spetsig som Hyia hyia sharp. Lägg då till ChiaoGoos behagliga putsade yta och en övergång mellan kabel och sticka som inte märks. Underbart!

Jag har hittat Den Ultimata Strumpstickan. Den är väldigt bekväm att sticka med, kabeln är perfekt formlig och går att sticka Magic Loop med utan att den böjer in sig och är i vägen! Det är definivt den bästa stickan jag provat (här finns ett äldre inlägg med strumpstickor jag provat tidigare) 

Nu har jag också fått reda på att stickorna även säljs i Sverige hos Johanna på Fjällboshop!

Visjögarn

Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri är definitivt ett av mina favoritgarner!

Jag kanske är lite patriotisk när jag säger det men det måste väl ändå vara tillåtet *ler*

För inte så länge sen skapade de en ny hemsida med en riktigt bra webshop där man kan beställa deras garner på ett smidigt sätt. Och där ser man alla de underbara färgerna på Visjö!

Hemma hos mig finns ett par påbörjade Uppsalavantar i Visjö. Dem stickar jag på stickar nr 3. En vante är färdig så jag har bara en vante kvar att sticka och det tänkte jag fixa under sommaren.

Lite stashgarn finns det förstå också. Två hekto limegrönt, jag tror att det kommer att bli en sjal. Eventuellt den nya design som Helen Stewart aka Curious Handmade snart ska ge ut. Jag har även en tröjmängd mullvadsfärgad Visjö. Jag tror just nu att det kommer att bli en Chickadee av Ysolda.Som mönsterfärg i oket har jag nog tänkt att använda Visjö Karamell i färgerna Karin eller Stina som förstås bara ligger och väntar i skåpet! Jag drar mig lite för att sticka Chickadee eftersom det är en kofta, men jag stickar den säkert runt istället. Det går ju så bra att steeka.

Steeka tänker ni, varför skriver hon på svengelska? Men om jag inte är felunderrättad så är steek faktiskt ett gaelliskt ord. Det är ju extra roligt att låta ett språk som inte är så aktivt leva vidare.

Jag blev så sugen att skaffa mer Visjö-garn nu, så jag måste nog kolla över min kö av projekt och se om något av de jag tänkt att sticka av i Visjö kan flyttas upp lite.

(här kan ni läsa om när jag och några stickvänner besökte spinneriet i vintras)