Ni kanske har upptäckt att jag gärna stickar till mig själv. Egentligen är det inte för att jag är egoistisk. I vanliga fall brukar jag vara givmild. Men när jag stickar har jag upptäckt att när jag "ego-stickar" ger det mig mycket mer energi. Att se det egna plagget växa fram ut ur händerna är nästan lite magiskt.
Men ibland vill jag göra undantag. Just nu är ett sådant. Jag har (sedan julen 2013 närmare bestämt) lovat maken att göra en tröja till honom. Garnet har funnits sen dess. Men jag har inte hittat det perfekta mönstret som: passar garnet, maken gillar och jag kan tänka mig sticka.
För någon månad sen hittade jag till slut mönstret
Redford av
Julie Hoover från Brooklyn Tweeds kollektion
BTmen. Den gillade maken skarpt. Det kommer iofs bli en utmaning för mig: att sticka en tröja i delar utan att veta att den kommer att passa förrän man sytt ihop allting...
Jo jag har naturligtvis gjort en provlapp. Men att lita på den frestar på kontrollbehovet! Det är ju inte som när man stickar en uppifrån och ner-tröja och lätt kan prova efter hand för att se att man kommer att få en tröja som passar...
Det gäller då att välja rätt storlek från början. Jag har mätt på en av hans favorittröjor och makens tröja bör bli 123cm i omkrets. De storlekarna som finns i mönstret kommer att, med min masktäthet, bli antingen 119cm eller 128cm.
Jag får mäta lite hur mycket rörelsevidd det är på hans favorittröja och så kanske sova på saken?
