Stockholmsresa

Jag har tidigare varit inne på att jag är mamma till en Directioner. Igår höll One Direction den första av sina två konserter på Friends Arena i Solna under sin Were We Are Tour.

Biljetter införskaffades förstås redan i september när de släpptes ihop med en kompis till dottern. Förra året var vi mammor med inne på arenan som jag skrev om i inlägget Directioners och Japanska körsbärsblommor. I år hade vi kommit överens om att tonåringarna skulle få klara sig själva och istället skulle fördriva tiden på egen hand.

I går var det så dags för konserten. Arenan skulle öppna för köer vid sju på morgoen (konserten var planerad till 18) så vi behövde förstås vara uppe i Solna i mycket god tid.
Tonåriga dottern hade inga problem att hoppa upp ur sängen när jag väckte henne kl 02:50. En dryg timme senare stod vi redo vid postlådan för att bli upphämtade av vårt resesällskap.

Resan gick förvånansvärt smidigt och trafiken på Essingeleden flöt faktiskt på hela tiden. Det kan ju bero på att vi passerade där redan vid kl 6 på morgonen. Vi skulle få låna parkeringsplats i ett garage i Solna över dagen och vi hade inga problem att hitta dit. Efter lite omstuvande av prylar kom vi iväg för att promenera bort mot Friends Arena. Vi såg ut en plats där vi skulle möta tjejerna efter konserten om vi inte kunde få tag på varandra via telefon. Vi följde med dem en liten bit på vägen och släppte dem när de var säkra på att hitta.

Vi tog det lite lugnt på vägen tillbaka. Egentligen hade vi tänkt att gå och simma i Vasahallen, men den var stängd för sommaren, så vi gick tillbaka till bilen och fick oss en välbehövlig sovstund. När vi vaknade och gjort oss lite propra gick vi bort till Arenan för att se hur det såg ut. Det var nästan en km lång kö med (mestadels) tjejer som köade. Vi såg aldrig döttrarna men vi var i kontakt med dem och hörde att de fått ut sina armband och hamnat i rätt kö. Då kunde vi lugna åka iväg.

Vi hade bestämt oss för att åka till Söder. Steg ett var att få tag på lunch eftersom klockan närmade sig två började det vara hög tid. Efter lite letande lyckades vi äntligen hitta Akki Sushi som jag hört gott om tidigare. De har också en omnämnning i White Guide. Det är ett superlitet ställe, egentligen bara ett hål i väggen och de har bara plats för 6 sittande men vi hade tur, för det var tomt när vi kom. Vi beställde vår mat och det nåde verkligen upp till våra förväntningar. Sushin var Hur God Som Helst!

 

Sen var det dags för lite shopping. Min kompis hade presentkort på Gudrun Sjödén så dit skulle vi först. Där hade jag aldrig varit så jag trodde egentligen att jag bara skulle sitta på en plats och agera smakråd åt min kompis. Så blev det förstsås inte :) Kläderna var helt underbara och jag hittade många saker jag gärna ville ha!

Efter många om och men bestämde jag mig för en orange tunika och satte mig att sticka och vakta kompisens "vill ha"-kläder. När hon väl var klar gick jag en liten runda till och såg ett par till plagg jag ville prova. Då fann jag en blå mönstrad tunika som jag gillade skarpt. Jag provade den och direkt fick jag komplimanger av andra kunder! Och den var så bekväm, trots att den var av vävd bomull. Jag som bara brukar gilla trikå-plagg annars... Sen såg jag att den tunikan fanns i en annan färgställning med bland annat orange! Så den fick också följa med hem :)

Till slut var vi klara och kaffe/te-tarmen började göra sig påmind så vi satte oss på ett fik och tittade på alla söderbor som passerade. Lite kändisspotting fick vi också: Johan Rabaeus, Jonas Karlsson och Gabriel Forss. Vi fastnade i underbart "deep-talk" om livet i allmänhet och en del om barnen och skolor så tiden rann iväg jättesnabbt. Helt plötsligt såg jag att klockan var över halv sex. Jag som skulle till Litet Nystan!

För att det skulle gå fort drog jag iväg själv och ställde in kartan på telefonen och jag hittade faktiskt direkt!
När jag kom in fick jag se expediten. Jag kände igen honom från bloggvärlden: Det var självaste Asplund knits! Jättekul att träffa honom IRL! Jag har följt hans blogg ett tag och han gör otroliga kreationer med millimeterprecision in till sista detalj. Jag var ju tyvärr sen och affären skulle snart stänga. Affären var superfint inredd och väldigt fin ordning. Jag stod och velade om jag skulle ha sockgarn eller garn till en sjal. Bland yllegarnerna fanns både Kampes och Visjö. Kampes hade jag inte tittat på tidigare, det ar lite för strävt för mig. Och Visjö är ju ett Östgötskt garn, så det kan jag skaffa på närmare håll :)

 Jag ville handla något jag inte hittar i de affärer jag handlar i vanliga fall. Valet föll på Cascade 220 i färgen djupt orange. Förstås. Bilden som kom till mig när jag höll i garnet var Marin av Ysolda. Jag tror den kan bli väldigt fin i Cascade 220. Jag var egentligen supersugen på att köpa garn till en hel tröja, men det får vänta lite tills jag stickat upp av det jag har hemma.

Jag hittade enkelt tillbaka till min kompis på fiket och vi gick lite fram och tillbaka på Götgatan innan det var dags för att åka tillbaks till Solna där vi tog ännu en nap-attack i bilen. Jag hade svårt att somna och när klockan ringde strax innan 22 var jag helt ur fas. 

Tjejerna kom ut från konserten vid 22:30 och en timme senare träffades vi igen vid Solna station var de väldigt lyckliga och väldigt hesa :) Det gick knappt att höra vad de sa. Hemfärden gick smidigt och vi var tillbaka hemma igen vid 02.45. Lite knappt 24 timmar efter att väckarklockan ringde. Morgontidningen hade redan kommit och solen var faktiskt på väg att gå upp.

Efter att ha tagit en ordentlig sovmorgon och tagit det ganska lugnt under dagen så börjar jag bli människa igen.

Dottern är fortfarande helt uppfyld av intrycken från gårdagen och otroligt lycklig över att hon fick stå längst fram vid kravallstaketet och fick se grabbarna på bara nångra meters avstånd.

Directioners och japanska körsbärsblommor

Nej någon Directioner är jag inte riktigt. Det är jag nog lite gammal för, men ändå var jag i Friends Arena igår kväll på One Directions konsert som en del av Take Me Home Tour. Orsaken är som man kanske kan förstå att jag är mor till en hängiven Directioner. Vi fick tag på biljetter på det kompletterande släppet som var för ett par månader sedan och dottern har svävat på moln sen dess.

Jag gillar inte att köra längre sträckor (då kan man ju inte sticka eller sova...) så vi tog tåget från Linköping till Stockholm. Tågvärden var jättehärlig och önskade att alla Directioners skulle få en härlig kväll!

När vi kom fram till Stockholm var det hög tid för lunch och vi gick till Seikoen, en anrik Japansk restaurang. Det blev förstås Sushi, vilket är bådas vår favoritmat! 

Därefter ville dottern till Grand Hotel eftersom det sades att 1D skulle bo där. Efter att ha hängt där en stund gick vi tillbaka mot centralen för att ta oss till vårt hotell och vi tog vägen över Kungsträdgården. Vilken fantastisk syn som mötte oss där: De japanska körsbärsträden stod i full blom! Det var så vackert att man nästan blev tårögd!

Hotellet låg på Kungsholmen och jag valde det eftersom det skulle vara lätt att ta sig till Solna och Arenastaden, alltså utefter den blå tunnelbanelinjen. Det låg dessutom vackert nära Rålambshovsparken och med utsikt över Mälaren.

När vi var färdigfixade inför kvällen skulle vi in till centralen igen för att träffa dotterns kompis med mor och vi skulle göra sällskap till arenan. Vi satte oss på ett tåg och efter ett tag upptäckte vi att vi tagit tåget mot Hjulsta istället för Akalla. Då for vi upp och skulle ta oss av, men vi hann inte innan dörrarna stängs. Då sa den andra mamman: "Ska du ta och ringa Emma nu?" "Va??? Är Emma inte kvar på tåget?" svarade jag. Hon var den enda i sällskapet som kommit av... Så jag ringde. Hon var nog lugnare än jag. Det fanns andra Directioners-mammor på perrongen som var snälla mot henne! Vi bestämde att vi skulle ses vid Västra skogen där vi skulle byta till Akalla linjen. Vi steg av nästa station och tåg tåget som gick tillbaka och när vi kom tillbaka till Vreten stod de andra på perrongen och vi kunde återförenas <3
Vilket äventyr det var! Vi var alla glada över att det slutade väl!

Väl vid arenan förhandlade tjejerna till sig att de skulle få sitta tillsammans så vi släppte dem vid deras ingång och vi mammor gick till vår efter vi bestämt en mötesplats. Telefonerna fungerar inte så bra när det är så många som är på samma plats.

Vilken stämning på arenan. Jag vet inte hur många man släppte in på konserten,men jag tror att det ryms 50000 pers och säkert drygt halva var det platser på. Tänk er att c:a 25000 tonårstjejer står och skriker. Högt! Då ångrade jag att jag inte hade köpt musikproppar. Inte för den höga musikens skull utan snarare för fansens skrik :)

De gjorde en bra konsert och påstod att de gillar Sverige extra mycket. Sånt är ju poppis bland fansen :)

Efteråt var det skönt att komma tillbaka till hotellet även om det tog tid innan dottern kunde komma till ro. Hon var sååå lycklig.

Själv hade jag mest ont i fötterna. Det var inte så smart att åka till Stockholm med nya skor. Även om det var Ecco så behöver de gås in...

En god natts sömn och härlig hotellfrukost med god melonsallad checkade vi ut och gick på stan. Stockholm bjöd på underbart väder, över 20 grader och växlande sol. En ny tur till Kungsan fick dottern att fascineras över att Stockholmare spenderar ledig tid i en park! Det är lite annorlunda liv än när man bor i ett litet samhälle :)

Shopping hann vi med också, dock inget garn den här gången, nu var det make-up vi behövde och vi fick vår beskärda del, både jag och dottern.

Tåget hem var försenat trekvart så vi hann med en tidig middag innan vi gick till centralen och spår 11. Det var väldigt mycket folk på perrongen, vilket vi tyckte var lite konstigt. En minut innan avgång fick vi reda på att det var spårbyte till nr 10. Vi fick väldigt bråttom, för det är en liten bit att gå. Det kändes nästan som hämtat ur Dolda Kameran. Vi kom på vårt tåg i alla fall, men i Norrköping fick vi reda på att vårt tåg skulle ställas av och vi skulle ta ett annat tåg den sista biten. Suck! Såå tråkigt att behöva byta. Men det tåget gick raka vägen hem och vid halv nio var vi hemma igen. Ganska trötta var vi, men inte tröttare än att vi kunde kolla på SVT2:s dokumentär om One Directions första år. 

Det blev lite stickat på sockarna till maken, den första sockan är klar. I alla fall så att jag har börjat på foten. Kanske blir den klar under helgen. Sen ska jag få fortsätta på min randiga tröja igen.