Från spinnrocken

Det förra garnet jag spann var från förgarn och nu var det dags för att spinna från kardad fiber. Jag valde först att spinna från en underbar fiber jag köpt från Manduzana, som är en blandning av polwarth, silke och kamel. Det var riktigt lättarbetat, tyvärr spann jag tråden för alldeles för hårt. Dels blev det knögglor på tråden och dels gick den av väldigt lätt. Eftersom det var knögglor på tråden blev det extra besvärligt att tvinna garnet och det blev ganska obalanserat. Jag hade nog tänkt att spinna mer av den fina gröna fibern, men jag insåg snabbt att det är bra att låta den vänta tills jag blir mer övat mer.

Då tog jag fram en BFL-fiber som jag köpte på spinnarhelgen i vintras. Den fibern hade jag börjat med att spinna på slända, men det är inte lika kul nu när jag har spinnrocken så jag snurrade upp det jag spunnit på sländan till spinnrocksspolen och fortsatte att spinna på rocken.

Jag tyckte jag fick ganska bra flyt och lyckades faktiskt att spinna upp hela påsen jag hade kvar. Det var lagom mängd för (den enda) spolen jag har. När jag inte tänkte på hur jag skulle spinna så märkte jag att (åtminstone med den typen av fiber) spinner jag naturligt relativt tunt. BFL-fibern är ju så lång också så att det är lätt att jobba med.


Till vänster är 20 gram av Manuzanas vackert gröna ull där det färdigtvinnade garnet blev 60m. Nästa gång jag spinner av fibern ska jag göra den mer rätta, jag har 70g kvar.

Garnet till höger är av naturfärgad BFL och det väger 30g.  Det färdigstvinnade garnet blev 96 meter långt. Båda garnerna ligger ungerfär runt sportweight (c:a 300m/100g).

En spinnande helg

Sedan i onsdags, när jag fick igång min spinnrock Astrid, har mitt hantverkande bestått väldigt mycket av att spinna garn. Jag har spunnit på altanen, gräsmattan och framför prinsbröllopet. Jag funderade på att sätta mig och tvinna garn på poolområdet idag, men det blev altanen igen istället :)

Jag har hittills bara spunnit av det förgarnet av finull jag köpte på Ullpinneriet i vintras, men det var väldigt bra att ha som lärobjekt. Då behöver jag "bara" koncentrera mig på tvist och att få det jämt. Och det var fullt tillräckligt!

Jag har en utmaning i att få rätt balans i garnet, Den första härvan blev ganska bra, lagom överspunnen på ett sätt jag gillar. Men andra blev underpunnen och trejde för överspunnen.

Min spole är kort och har låga sidor och för att kunna få på mer garn på spolen har jag satt dit pappskivor som gör att det får plats mer garn. Men när spolen bli fullare fungerar indraget av garnet inte lika bra, trots att jag spänner åt. Det måste vara någonting med diametern på det underlag där garnet rullas upp att göra. Jag tror det är ganska lagom att spinna 50g-härvor på den spolen jag har idag, Den sista härvan råkade bli på 80g :o så det blev det lite tjorvigt mot slutet...

Resultatet av helgens spånad blev 270meter garn som vägde 200g. Hmmm, när jag skriver ner det och tänker på hur garnet känns, tänker
jag att det låter mycket tjockare än jag tycker att garnet ser ut att vara, Jag måste nog mäta och räkna igen.

Trots allt tycker jag nog att garnet är tillräckligt snyggt att sticka något av. Det skulle ju bli en väldigt gosig mössa eller mysiga vantar!

Låt mig presentera Astrid

Astrid har inte haft det lätt. Hon har varit bortglömd länge. Väldigt länge! Men nu har hon fått börja komma till sin rätt igen. Astrid är alltså min spinnrock.

Hon är uppkallad efter min farmor som föddes 1898 i Skåne, när hon gift sig flyttade hon till Umeå där hon levde resten av sitt liv. 

Om min farmor någonsin använde spinnrocken vet jag inte. Så länge jag minns har vi haft rocken i min familj och har bara varit prydnad. När jag flyttade till lägenhet i Linköping för 20 år sen tog jag med mig rocken, fortfarande som prydnad. 

Fast det har varit väldigt synd om Astrid sen vi flyttade till vårt hus här i Ljungsbro. Vårt vardagsrum är väldigt litet och Astrid fick inte plats. Då fick hon flytta upp på garagevinden :( 

Men sedan jag fått många vänner som spinner har jag ofta tänkt att jag skulle försöka få igång rocken igen, så förra sommaren tog jag ner henne till uteplatsen. Då såg jag att hon var lite or-äten och jag vågade inte ta in henne i vårt trähus. Så jag lämnade henne kvar på uteplatsen över vintern så skadedjuren skulle frysa ihjäl. Och de har de nog gjort nu!

Spolen var helt trasig, men resten visade sig vara i ganska bra skick och i veckan ramlade jag över en facebook-annons som hade spolar till salu som var lagom långa. Jag slog till direkt. Igår kväll tänkte jag att jag skulle testa lite och med hjälp av två duktiga spinnande vänner lyckades jag montera spolen på rätt sätt, byta drivsnöre och lära mig att få rätt spänning på drivningen. 

Efter lite justeringar så lyckades jag spinna! Jag har börjat att med att spinna med förgarn av finull från Östergötlands Ullspinneri  Det är ull som redan är kardad och utdragen till lagom tjocklek att spinna tråd av. Då behöver jag inte tänka på annat än att bara trampa och släppa in tråden på spolen när den är lagom tvinnad. En sak i taget :)

Det gick verkligen över förväntan! Det ligger något skräp i själva hålet där det spunna garnet ska passera över till spolen, men det finns två utgångar och det andra fungerade bra. Om jag spann tråden för hårt fastnade tråden på öglorna på vingen och ville inte snurra upp sig på spolen. Så jag kan alltså inte spinna överspunnen tråd. Jag får se hur garnet blir sen när jag tvinnar den, om det funkar trots att den är lite halvlöst spunnen.

På en dryg timme lyckades jag spinna 25g entrådigt. Jag planerar att spinna upp det förgarn jag har och tvinna det till tvåtrådigt garn. Sen får jag se om jag ska färga det eller om det får vara naturvitt. Garnet blir ganska tjockt med det här förgarnet men kanske jag kan sticka den nya sjalen Wispering Island Shawl från Curious Handmade (Helen Stewart)

Astrid bor fortfarande på uteplatsen, men nu på sommaren är det ju en ganska härlig plats att sitta och spinna på :)