Startitis

Klippt från Knit-wiki:"Startitis is a term used somewhat jokingly among knitters. It refers to an expensive, but rarely fatal affliction that often affects knitters and crocheters where they begin several projects all at one time but don't really make much progress on anything before starting another new project."

Precis så har de senaste veckorna varit ;)
I månadsskiftet februari-mars startade jag inte mindre än fem projekt! Så jag har en del på gång. Tack vare att jag maskat av två stickningar har jag sex stycken aktiva projekt just nu :)

Här är en bild på sjalen som maskade av i måndags: Color Affection av Veera Välimäki i det underbara garnet Malabrigo Sock.

Idag har jag också stickat klart ett par strumpor: Det är ett helt vanliga sockor stickade från tån och uppått. Garnet heter Austermann Step 6 och det innehåller både jojobaolja och aloe vera. Jag har märkt att fötterna har blivit mycket mjukare sen jag började använda mina yllesockar.

En till sjal  är på gång, den startade jag under Vrigstadshelgen. Garnet jag stickar i är Magasin Duett Supersoft, mönstret heter Brolly (från Pom Pom Quarterly) och är designad av Maria Olsson. 

En dag när det var extra kallt för några veckor sen, lade jag upp till ett par Hålkrusvantar. Det är den typen av vantar som jag har kallat för Farmorsvantar eftersom min farmor ofta stickade sådana till mig när jag var liten.

Men egentligen är jag ju en tröjstickare, så en eller ett par tröjor måste jag bara ha på gång. Ja egentligen är det två koftor och en tröja. Tröjan heter Cliff. Passformen på kroppen blev helt fel, så jag rippade halva bålen för två veckor sen, men nu är jag på gång igen. Jag stickar den i Magasin Duett Supersoft.

Som jag nämnde, inte mindre än två koftor är på gång. Den ena är Basic Black, ett helt nytt mönster av Veera Välimäki: en rätstickad kofta och jag har valt det helt fantstiska garnet Onion Knit Tussah Silk

Sist men absolut inte minst: Jag har äntligen kommit igång med Koftan Siri som är designad av Viffla (Linnea Öhman) Koftan stickas uppifrån och ner och har ett otroligt vackert mönster på oket. Garnet fick jag hjälp av Tant Kofta att välja, det blev Canard Mohair, tvåtrådligt.

Det har en helt otrolig lyster. Fotot ger inte mönstret rätta, jag får återkomma när jag kommit längre på koftan.

Så jag har nog att göra innan jag får de här stickningarna klara. Hmmm, jag kom just på att jag lovat maken en v-ringad tröja att ha till kyliga kvällar i sommar. Det är nog lika bra att jag lägger upp den också snart ;)

Nytt stickprojekt

När det gäller stickning så är bland det bästa jag vet att starta upp ett nytt projekt. Om jag inte hejdade mig så skulle jag kunna starta hur många projekt som helst. Det finns till och med ett begrepp för det, inte helt okänt inom stickvärlden, startitis :)

Men nu har jag just avslutat en pågående stickning så då får jag definitivt börja en ny och det ska vara en tröja, det är allra roligast att sticka.

Efter att ha spenderat en hel del tid på stickarnas mecka, Ravelry, bestämde jag mig för Shellseeker av Heidi Kirrmaier. Jag ville att det skulle vara en sommartröja och den skulle stickas med raglan-ok uppifirån-och-ner på rundstickor. Sist men inte minst ville jag använda garn som jag redan hade hemma i mitt lilla lager.

Garnet jag hade hemma heter Järbo Tropik och är i färgerna natur och mörk korallrosa. Det garnet är gjort av 50% bambu, 25% bomull och 25% akryl. Jag har stickat en Pippitröja i det förut och då tyckte jag det var skönt att sticka i. Det var ett tag sen jag köpte garnet så nu hade det legat till sig tillräckligt. Var och en av de två färgerna skulle nog  räcka till en tröja men jag ville följa randningen på mönstret, det såg lite mysigt ut. Egentligen är nog garnet lite för tunt för syftet, men jag går upp lite i stickstorlek så tror jag det blir bra ändå.

Så börjar jag att sticka. Det är första gången jag provar att sticka uppifrån och ner så det är roligt att prova en ny teknik. Men redan efter några ränder ser jag likheten med en polkagris! Jag tror ändå att jag fortsätter. Egentligen trivs jag jättemycket med färgen och det blir extra roligt att sticka randigt eftersom det är så lätt att hela tiden vilja sticka "bara en rand till" hela tiden.

Och det bästa med en raglantröja man stickar uppifrån och ner är att man behöver inte vara så supernoga med stickfastheten. Det går att anpassa efterhand eftersom man kan prova tröjan på längs vägen och se om den blir lagom stor. Vad gör man inte för att slippa göra en liten provlapp :)