Lokalt garn

I mitt samhälle var det marknad i helgen. De flesta marknadsstånden var typiska knallar med sånt man hittar på vilken marknad som helst. Men det fanns också några lokala hantverkare och bland dem en bonde från Åtvidabergstrakten som sålde fårskinn. Men inte bara fårskinn utan också garn!

På gården hade de bland annat Leicter- och Gästrikefår. Ullen från Gästrike-ullen hade hon samlat och skickat iväg för att spinna garn av! Det var så fantastiskt att träffa en sådan eldsjäl! Hon inte mycket om stickning än, men hon kunde destå mer om får. Förutom får hade de också nötkreatur på gården. 

 

Garnets trådar är väldigt jämnt spunna och tvinningen är balanserad. Själva fibern innehåller både grövre täckhår och den finare underullen. Så det färdiga garnet har en mjuk och vacker gloria samtidigt som det är ganska stumt, dvs det är inte så elastiskt (eller spjongigt som jag brukar kalla det).

Jag tror att det skulle vara perfekt att använda garnet till sjalar som stickas med ett tydligt spetsmönster. Jag tror att det här garnet skulle hålla blockning bra tack vare att det inte är så elastiskt.

Jag ska snart göra några provlappar så jag får känna hur fibrerna påverkas efter blockning. 

Dela med sig

Jag lyssnade på senaste avsnittet av en av mina favoridpoddar: Yarniacs. De talade om att det kommer upp många nya små kreativa företag som hör ihop med stickvärlden. Allt från garnfärgare till dem som gör stickmarkörer och projektpåsar.

När fler företag dyker upp så blir det fler som vi vill fördela vår hobby-budget mellan. Och det kan vara svårt för de små företagen att försörja sig. Jag har själv märkt att det framförallt går ut över min lokala garnaffär. Och jag vill så mycket som möjligt stödja den, det är ju där som det går att få den verkliga inspirationen eftersom vi där kan se och känna på produkterna.

Ett sätt att hjälpa till är att sprida vår underbara hobby till andra. Alla som kan och har möjlighet lär andra att sticka och virka så vi blir fler som kan fördela våra hobby-budgetar mellan de fantastiska kreativa företag som finns.

Yarniacs har till och med startat hashtaggen #knit1teach1 där man kan berätta om hur man lär andra att sticka.

Jag har lockat med några som jag känner även om de ännu inte är lika nördiga som jag ;)
Jag är på god väg att locka med min syster: hon håller på att lära sig sticka strumpor. Här är en bild som min syster tagit på sitt första par strumpor. Den första fick hon hjälp med och den andra klarade hon själv! Jag är så stolt över henne :)

En av mina äldsta vänner har också lockats med och nu är jag inte ensam om att sticka när vi har middagar ihop.

Jag har också funderat på att kanske att ideellt dela med mig av min kunskap på det lokala kaféet. Vi får se vad som händer framöver.

Har du lyckats att locka med fler i garnernas underbara värld?

Handla lokalt, del 2

Att handla garn lokalt innebär naturligtvis så mycket mer än att enbart garn som är tillverkad av svensk ull, som jag skrev i första inlägget om att sticka lokalt. Sverige är såpass litet land är det viktigt att vi stödjer all typ av lokal, ullrelaterad företagsamhet.

Vilken typ av företag tänker jag på då?

Det till exempel vara att någon importerat fiberg eller garn som de sedan förädlat till exempel genom att färga det. Många av våra svenska färgare (indie dyers) bor på ställen med hög arbetslöshet. Att de har lyckats att bygga upp ett företag av något som de brinner för gör mig grymt imponerad!

Malabrigo i vår LYS

Det finns förstås också flera svenska internetbaserade affärer som tar hem varor som är nya för oss svenskar, eller varor för vilka marknaden inte är så stor. Det tillför mycket för oss stickare och gör att vi kan få tag på garner och tillbehör som annars måste beställas till höga fraktkostnader långt bortifrån. Dessa företagare är också verkligen värda att stödja.

Men basen i vår hobby får vi inte glömma bort: vår Lokala Garnaffär! Det är här vi har möjlighet att se färgerna i verkligheten och klämma och gosa på garnerna så mycket vi orkar. Om vi väljer bort att handla hos vår lokala garnaffär finns stor risk att den inte finns kvar länge till. Visst vore det väldigt trist att få åka miltals för att se garner i verkligheten?