Det är en lite tjockare sjal som gärna stickas i ett rustikt ullgarn. Helen själv använde ett garn från Hole&Sons.
Efter lite letande i min stash valde jag Cascade 220 Heathers i färgen Provence som jag köpte i Stockholm på Litet Nystan när jag var där för ett år sen. 220 Heathers är lite fluffigare än vanlig 220 och infärgningen har mer liv. Ett mycket vackert garn.
Men jag hade bara två härvor av garnet, dvs 400m, och mönstret krävde egentligen c:a 550-600m. Jag tänkte att jag kör och i värsta fall kunde jag använda ett annat garn på spetsen.
Helens mönster skrivs oftast med antal maskor per varv och en procentangivelse hur stor del av sjalen som är stickad. Det gör det ännu lättare att tidigt få reda på om garnet man har kommer att räcka. Det verkade tidigt som att det var på gränsen och när jag till slut var klar hade jag 20 cm garn kvar!
Mönstret är välskrivet och lättförståeligt. Jag uppskattar verkligen att man kan se hur många maskor det ska vara på varje varv och inte minst, att man ser hur stor del av sjalen man har kvar att sticka. Extra bra när man stickar mot en deadline ;)
Formen på sjalen är en trubbig triangel, dvs den är relativt kort på höjden och är lång i basen, den del som bärs mot axlarna. Eftersom min favoritform på sjalar är nymåneformad (=Crescent shape) så passade mig utmärkt! Basen stickas i slätstickning som bryts av med några enkla mönstervarv för att göra det roligt. Samma mönster återkommer sedan i den nedersta delen av sjalen.
Jag kan absolut rekommendera att sticka Whispering Island. Om man prenumererar på Curious Handmades nyhetsbrev får man dessutom lite rabatt på priset.
Foto: Michelle Gamperl
Dette sjalet ble kjempefint! Nydelig farge på garnet!
SvaraRadera