Sjalen Pebble Beach

I måndags kväll fick jag en ingivelse och ville börja på något annat än de stickningarna jag höll på med. Framförallt ville jag hitta något att monogamsticka på för att känna att jag blir klar med det.

Tweedsjalen blev jag lite sur på för jag gillad inte sättet som sjalen var skriven.
Den vackra sjalen i Blåsippegarnet är jättehärlig att sticka på men det är så mycket flätor på den så jag får inte något superflyt i stickningen. Och makens tröja tappade jag lite sugen på när jag fick klart den första delen.

Nåt nytt, snabbstickat ville jag ha!

Och som av en händelse får jag se på Ravelry att en av mina favoritdesigner Helen Stewart (Curious Handmade) söker teststickare till nya storlekar av den fina sjalen Pebble Beach! En av storlekarna (medium) fanns garn till i stashen:  en grå, vacker härva av Tant Koftas Filisilk!

Så igår hade jag mönstret utskrivet och gjorde mig redo med pennan, stickorna och garnet i högsta hugg och lade upp. Jag valde stickor 4.0 till garnet, som är 600m/100g. Först testade jag med mina Signature, men på dem hakade sig maskorna mellan kabeln och stickan. Så då bytte jag till Hyia Hyia Steel. Då var det lite bökigt med spetsstickningen, så till slut valde jag Hyia Hyia Sharp, vilket passade bäst eftersom det är en del spets.

Snabbt går det! Redan första dagen nådde jag 10% av stickningen. Och jag behöver verkligen monogamsticka den här fina sjalen, för den ska vara klar 4/5. Kanske den till och med kan bli klar till Fösta Maj?

Hemlispaket!

Igår när jag kom från jobbet fick jag sista paketet i Stickameras garnbyte!

Jag fick jättesöta stickmarkörer, karameller och lyxig lakrits! 

Jag fick också en söt duk med tryck av Kate Davis designer. 

Tack så  väldigt mycket min snälla hemlis: minhylla.blogspot.se! 

Det är verkligen roligt att nu få ett ansikte på dig som jag fått så fin post av under några månader. Jag hade inte lyckats klura ut vem du var, även om jag ganska tidigt förstod att du bodde i Gävle :)

Makens tröja

Nu har jag kommit en liiiten bit på makens tröja. 

Första sidopanelen är klar. Tröjan stickas i 6 delar, två sidopaneler, två ärmar och fram-o bakstycke. Även om jag redan gjort provlapp innan, så är det här ett bra sätt att kolla hur det blir när jag stickar på riktigt. Det visade sig mycket riktigt att masktätheten inte blir riktigt densamma, men då kan jag anpassa det när jag kommer till fram-och bakstyckena.

Eligt mönstret ska man sy på sidpanelerna avigt. Vi får se vad käre maken tycker om det när jag kommer så långt :)

Outlander Shawl

Jag kom på art jag inte visat hur 2014 års Outlander Shawl ser ut, bara skrivit om den. Jag har nog kommit en tredjedel på stickningen. Garnet jag använder är Tant Koftas Soft Donegal Tweed som jag tvättade innan jag nystade det för att få bort spinnoljan. Det blir mycket trevligare att sticka med då, har jag märkt.

De lyfta maskorna har just börjat vandra och de ska bilda tre öglor. 

Därefter ska man sticka en spetskant så lös att det nästan blir ett galler. Jag ska nog göra en kant med lite mindre hål, ungefär som i Helen Stewarts Pebble Beach Shawlette. 

Rippat UFO

Jag har haft en ofärdig stickning ganska länge i garderoben, en bolero som jag började på när min dotter gick i 5:an (det var alltså fyra år sen) Tanken var att hon skulle ha den på en fin fest de har på våren.

Den hann inte bli klar... Och sen har det inte varit så roligt att sticka på den. Igår tog jag itu med att repa upp den. Och garnet är ingenting jag har lust att sticka med. Ett drops-garn i bomull och akryl... Så det skänker jag antingen till någon som vill välgörenhetssticka med det eller så lämnar jag det på fritids:et som hör till skolan.

Nu har jag bara 8 ofärdiga stickningar kvar!

Aktiva: Polisbox-sockarna, tröjan till käre maken, Outlander-sjalen (2014) och Outlander mysteriesjal (2015)

Vilande: Arantröjan, Uppsalavanten, Cliff-tröjan och den supergamla tröjan.

Stashmål 2015Q2

Årets andra kvartal har kommit igång och det är hög tid att sammanställa mina stashmål fram till 30/6.

Jag vet att jag kommer att ha tid sticka mindre än tidigare av flera orsaker och allt jag stickar ska inte behöva vara taget från stashen. Men gärna en stor del av det. 

Jag vill gärna att det ska finnas lite frihetsgrader kvar så inte allt jag stickar finns bland målen. Kreativiteten får inte hämmas :)

Så här är mina stashmål: 

* Minska min stash med minst 1km garn

* Sticka ett par sockor med garn ur stashen

* Sticka en sjal med garn ur stashen.

* Sticka en tröja från stashen: Boxy eller Louvre

* Bara köpa garn som har ett syfte, inte bara för att det är på rea eller att det är fint. Men jag får köpa souvenirerna när jag åker till London/St Alban i maj.

* Om jag hittar et fint mönster, tänk efter en vända till innan jag köper det. 

Sist men inte minst, viktigast är att jag älskar min stash!

Outlander MKAL 2015

I samband med att jag upptäckte bok- och TVserien Outlander hittade jag att det hade hållits en Mystery Knit A Long (MKAL) av designern Rachel Roden i samband med att TV-serien släpptes. När jag väl hittat mönstret var alla delar släppta och man kunde se hur sjalen såg ut. Jag tyckte den var väldigt fin så jag köpte mönstret. Efter lite turer fram och tillbaka hittade jag och Farmor Gax ett bra garn till sjalen på Syfestivalen i höstas. Det var Soft Donegal Tweed från Tant Kofta.

© Jimmy Beans Wool

Det kom lite andra projekt emellan men i slutet av mars började vi sticka på våra sjalar och nu när tv-serien skulle fortsätta att sändas såg vi att det skulle ordnas en ny Outlander MKAL med start 4/4 då nya episoder sändes.

Den nya MKAL:en skulle stickas i två hekto garn i fingering weight och det såldes helt underbara nystan från Jimmie Beans wool specialfärgade för den här sjalen. Färgen heter Craigh na Dun (namnet på stencirkeln där en av huvudpersonen förflyttas i tiden, se mitt tidigare inlägg om Outlander) och var färgat i lila och grå toner. Väldigt vackert färgat men jag har andra favoritfärger.

Jag kom att tänka på att vår svenska indie-färgare Moods of Colors ofta färgar sina garner på ungefär samma sätt som Craigh na Dun var färgat, så jag höll utkik på hennes Etsy-släpp för att se om jag kunde lägga vantarna på något extra vackert garn. 

Så i början av mars släpptes färgen Blåsippa som bara bad om att få bli en sjal i av mina händer! Jag hängde på låset i Etsybutiken och lyckades klicka hem två härvor av garnet.
Och att det är blåsippornas färger i garnet kan jag verkligen hålla med om. Jag har en liten tavla hemma av Blåsippor och där finns i stort sett precis samma färgor som i mina garnhärvor! 

Nu har jag just avslutat andra ledtråden på sjalen och i och med det är jag drygt halvvägs själva kroppen av sjalen. Ledtråd tre kom idag i och med den kommer sjalens kropp att bli avslutad och sen gissar jag att man ska plocka upp stickor längs den ena kanten för att sticka någon form av spetskant eller så. 

Garnet blir så himla fint i sjalen! Normalt kan det bli lite konstigt med varierade garner och flätor men det här blir inte så tokigt.

Hemlisförberedelser

Jag tycker verkligen att det är jätteroligt att förbereda för hemlispaketen och jag lägger mycket tanke bakom mina paket.

 Nu ska jag snart skicka iväg det sista paketet till min Hemlis och det har jag planerat länge i mina tankar.

Garnet köpte jag faktiskt redan på Syfestivalen i Stockholm och det är ett garn som min Hemlis gärna vill testa. Jag hoppas verkligen att det blir bra, men det blev inte så mycket garn tyvärr, så därför har jag läst hennes blogg ordentligt för att försöka hitta på en fin stickrelaterad present som hon kan tänkas uppskatta. Åh så svårt, men jag hoppas verkligen att det ska bli bra. Det är lite läskigt!

Så för att komplettera med någonting för henne mumsa på tog jag mig en tur på byt och gick bland annat till Cloetta. Vad är väl ett Hemlis-paket från Ljungsbro utan Cloettagodis??? ;) 

Så nu återstår bara att packa in sakerna i fina paket så ska jag skicka iväg dem senast på måndag. 

Stickameras myseriesockor klara

Man ska vara försiktig vad man önskar sig, det kan gå i uppfyllelse...

I helgen tänkte jag att det skulle vara mysigt med mer sticktid. Och jo det fick jag i veckan, men priset var inte jättetrevligt: jag var magsjuk. Idag har jag mått bättre så det har blivit en del stickat och faktiskt sytt också.

Nu på kvällen har jag piggnat till ordentligt och lyckats äta riktig mat, så i morgon blir det jobbet igen :)

Stickameras Mysteriesocka blev klar och har till och med hunnits med att blockats. Jag råkade sticka dem lite små, så jag satte på mig dem redan när de var lite småfuktiga. Nu sitter de som en smäck! Det gick faktiskt åt väldigt lite garn konstigt nog. Bara 35 gram av det varigerade Easyknits-garnet och 25g av den orangea TantKofta-trekkingen.

Flerfärgsstickning

Flerfärgsstickning är jättevackert! Och det är underbart att se ett flerfärgsmönster växa fram.

Foto: Jannika Hammarbrink

Dock kan det vara lite besvärligt eftersom den tråden som inte blir stickad måste löpa bakom stickningen. Den tråden får inte bli för sträckt, för då blir stickningen bubblig. Något som kan vara extra besvärligt är när man blandar flerfärgsstickning med enfärgad stickning. 

För att lösa det använder jag oftast olika storlekar på stickor. Sådant är så enkelt när med utbytbara tippar. 

Ovan syns en bild på min första Pebble | Cliff. Under mönsterstickningen använde jag faktiskt fyra olika storlekar på stickorna. Den är stickad uppifrån. Det första partiet vid halsen stickade jag med stickor 2.75mm. Mönstret där det är varannan maska använde jag 3.5mm. När det var var tredje maska mönsterfärg använde jag 3.25mm och till sist till kroppen var jag tvungen att gå ner till stickor 2.5 för att det inte skulle bli en bubblig övergång till det enfärgade.

Det var nog lite extremt... Men det funkade och till och med jag är nöjd med resultatet.

Just nu stickar jag strumpor med mönsterfärg. Jag har dragit mig lite för det eftersom jag vet att jag sitckar hårt och mina vrister är höga, så jag är orolig för att jag inte skulle få över strumporna över hälen när jag var klar.. Men jag började med lite lättare mönster som Furuvikssockan och nu hakade jag på Stickamera och Dödergöks Mysteriesocka Marit.

På bilden kan man se att det inte har dragit ihop sig där jag stickat mönster. På den här sockan har jag följt mönstret avseende antalet maskor, som ökas när sockan övergår från enfärgad till flerfärgad. Men förutom det har jag ändrat stickstorlek. Jag har stickat de enfärgade partierna i 2.25mm, som är min standardstorlek på sockgarn. Men de flerfärgade partierna har jag stickat med sticka 2.5mm. 

Utöver det försöker jag sträcka de maskor som just blivit stickade för att få tråden som löper på baksidan lagom lång. 

Till sist vill jag visa ett par bilder hur jag brukar hålla trådarna på handen. Det fungerar i alla fall bra så länge man använder två trådar. 

Den tråden som är dominant i mönstret håller jag närmast stickningen. 

Dessutom håller jag den dominerande tråden lindad runt både pek- och ringfinger. Mönsterfärgen ligger runt pek- och långfinger ihop. Det gör också att mönsterfärgen inte sträcks lika mycket som den dominanta färger och tråden på baksidan tenderar att sträckas mindre. 

Hoppas att ni får användning av mina tips och lycka till med flerfärgsstickningen! Jag kan verkligen rekommendera att börja med ett par vantar, kanske någon ur boken Vantar för alla årstider?

Outlander

I höstas blev jag tipsad om bokserien Outlander (Främlingen på svenska) av Diana Gabaldon. Genast upptäckte jag att den första boken fanns inläst på Storytel. Den första av åtta böcker!
Det finns en fördel att hitta en serie så sent, att det redan finns en massa böcker att plöja utan att man behöver vänta. Men samtidigt undrar jag: hur har jag kunna missa den här fantastiska serien???

I början av den första boken åker Claire till Inverness tillsammans med sin man för de ska hitta tillbaka till varandra när de varit åtskilda under andra världskriget. De åker på utflykter runt skotska högländerna och upptäcker bland annat en stencirkel: Craigh Na'Dun.

En morgon åker Claire ensam tillbaka till stencirkeln för att plocka några örter. Hon upptäcker att stenarna låter konstigt och helt plötsligt händer något väldigt konstigt. Det visar sig att hon är en Tidsresenär och med hjälp av stencirkeln har hon rest drygt 200 år tillbaka i tiden. Till en tid då Skottland var ockuperat av England, Högländerna styrdes av klanerna och det gängse språket var gaelliska.

Redan i början av den första boken var jag fast! Jag blev helt begeistrad av berättelsen och det är jätteintressant att lära sig mer om Skottlands historia. Klart att allt är säkert inte 100% sant, men googlar man lite så märker man att det finns en hel grund till händelserna. Jag har läst att författaren blev inspirerad av Doctor Whos resor genom tid och rum när hon började skriva böckerna. Den första boken gavs ut redan 1991. Just nu skriver hon på den nionde boken.

När jag lyssnat ut den första boken letade jag efter de övriga, men ljudböckerna har inte blivit utgivna på svenska än. Däremot fanns de inlästa av Davina Porter på brittiska Audible så jag skaffade mig dem därifrån. Inläsaren har gett varje större karaktär en egen röst och dialekt. Claire är från England så hennes röst har tydlig engelsk accent. När hon gör de skotska rösterna låter det i mina öron som om hon gör det mycket bra. Det hjälper nog att hon är gift med en skotte. Jag hittade en intervju med inläsaren som var väldigt intressant.

Maken gillar inte ljudböcker utan vill läsa dem på riktigt så han fick alla åtta böckerna som storpocket i julklapp. Och dem har han läst sen dess. Han håller nu på med sista boken. Så  jag är inte ensam om att gilla Outlander. Det är kul :)

På viasat visas även tv-serien. Den är väldigt välgjord. Landskapet man har filmat i är så otroligt vackert. Klart att när man läser boken först stör man sig lite på skillnader, men det får man leva med.

Halva första säsongen gavs ut i somras och nu är vi mitt uppe i sändningen av andra delen av säsong 1. Det verkar som om första säsongen kommer att täcka första boken.

Om ni gillar lite sc-fi blandat med stor portion historisk fiction ihop med action och lite romantik. Då är jag övertygad om att ni har något trevligt framför er i hop med Outlander (Sassenach på gaelliska).

Bakdag

Jo, det här är faktiskt en stickblogg, men idag har det inte blivit mycket stickat... Istället har jag bakat fem sachertårtor och en allergi-kaka. De ska maken ta med till jobbet i morgon då han ska bjuda (han fyllde jämt nyligen)

Receptet på den tårtan har vi använt i min familj sen innan jag konfirmerade mig. Mamma hittade ett sachertårtrecept i en tidning och kom på ett sätt att modda det så det blev en kladdigare variant. Det är som om den smälter i munnen. 

Sen dess har vi ätit tårtan vid de flesta högtidliga tillfällen. Och den brukar bli väldigt uppskattad. Hoppas att den blir det i morgon också!

Sushi

Om man nån gång har ätit lunch med mig kan det hända att man fått reda på vilken min favoritmat är. Sushi.

Jag har ofta funderat på om det skulle kunna hända att jag tröttnar på det. Jag har svårt för att tänka mig det. Antagligen har jag ätit sushi minst en gång i månaden under de senaste dryga 10 åren.

Första gången jag provade suhsi var på Kikkobar i Linköping våren 2002. Och jag älskade det på en gång! Men det finns ju sushi och sushi. Och den bästa sushin i Linköping hittar jag på ShinNori på Ågatan mitt emot Filmstaden i Linköping. 

Köksmästare Fung är otroligt noggrann med att hans sushi ska vara perfekt och han gör verkligen otroligt god och vacker sushi. Och att allt annat på restaurangen fungerar håller Anh i. De är båda två underbara människor och jag har lärt känna dem under åren som jag varit "stammis" på ShinNori. Faktiskt redan när föregångaren Nori öppnade vid Centralen besökte jag dem regelbundet.

Hela min familj är nästan lika förtjust i sushi som jag är. Vilket gör att vi äter det inte riktigt lika ofta, nu när vi har tonåringar går det åt mycket varje gång. Visst kan man laga sushi själv men den blir inte på långa vägar lika god som Fungs sushi!

Här är en bild från lördagens lyxiga hämtmiddag: en familjesushi och rullar med ebi tempura. Favoriterna var ebi tempura, chililaxtartar, avokado och en bit jag tror var krabba. Men allt är gott!

En färdig Mysteriesocka

Igår kom den tredje och sista ledtråden till Stickameras Mysteriesocka. Samtidigt som det känns länge sen den första ledtråden kom så gick det väldigt fort. Det har ju faktiskt bara gått två veckor. In i sockan har jag stickat in flera minnen, inte minst från vår semester i Portugal.

Jag tycker mycket om mönstret. Det var en del tvåfärgad stickning, men inte alltför mycket. Det fanns ändå några delar med enfärgad rundstickning där jag fick koppla in autopiloten, det är så härligt! Garnvalet är jag också nöjd med, det är så läckra färgkombinationer i Easyknits galna garn :) Bilden bredvid ger inte riktigt rättvisa åt garnerna. Jag ska försöka få till en bättre bild senare.

Tyvärr avslutade jag foten på gränsen till för tidigt, men jag hoppas att det ordnar till sig i blocknignen :)

Sagan om Isfolket

Just nu är torsdagar en väldigt trevlig dag. För då släpps ny ljudbok på Storytel i Sagan om Isfolket. Det är Julia Dufvenius som läst in alla böckerna. Nyligen läste hon in den allra sista boken, nummer 47.

Då tänker man att en bokserie på 47 böcker kan väl inte vara något att ha. Men det tycker jag absolut att det är! Det är inte världens mest höglitterära serie, kanske, men långt i från det sämsta. 

I grunden är böckerna en saga i en form av släktkrönika och det handlar om kampen mellan det onda och det goda. Släkten heter Isfolket och härstammar från en fjälldal i närheten av Trondheim i Norge. Sagan börjar på 1500-talet och sträcker sig 400 år framåt. 

På 1200-talet fanns det en mycket ond förfader, Tengel den onte, som sades ha sålt sin själ för att få evigt liv mot att en person i varje släktled skulle bli ond.

Tengel den Gode får vi lära känna i den första boken. Han lyckas vända förbannelsen något så att de som drabbades av förbannelsen kunde välja att gå i de godas tjänst i stället.

Idag kom bok nummer 38 ut och handlar om hur Isfolket har det under andra världskriget i ockupationstidens Norge.

Jag har läst Isfolket tidigare. Första gången jag kom i kontakt med böckerna var jag 18 år och bodde i egen lägenhet i Uppsla. Jag fick låna en kasse med böcker av en kompis under ett sportlov och jag minns hur jag låg  och sträckläste hela lovet!

Jag var helt fast. Sen fick jag vänta i omgångar på att det nya böckerna skulle komma ut. Sedan någon gång i början av 90-talet kom till slut den sita boken ut.

Julia Dufvenius gör en underbar inläsning och hon ger verkligen böckerna en ny dimension som jag inte fångade när jag läsdee böckerna sjäv förra gången.

Min kära altan

Det finns två platser i vårt hem där jag vet att jag alltid får riktig ro. Den ena är poolområdet den andra är altanen. Synd bara att de bara kan användas halva året...

Jag tror att det beror på att där påminns jag inte av massa måsten som städ, tvätt, disk och allmänt plock. Trädgårdens måsten ser jag inte i samma grad, för jag har absolut ingen hand med växter. De bara finns där och är de fina så är de, annars inte ;)

Den här veckan har det varit perfekt värme på altanen. När vi åt middag vid 18-tiden idag var det nästan 25 grader härute. Nu har solen gått ner bakom granhäcken och det börjar svalna. Jag funderar på om jag ska slå på infravärmen en stund och sitta kvar och njuta. Så blir det nog!

Träning

I grunden gillar jag verkligen att träna, framför allt känns det bra efteråt ;)

Jag löptränade ganska mycket under 2010-2013. Sen fick jag än den ena än den andra skadan som kom emellan min träning. Ja, jag gick ändå regelbundet på ett par grupptränignspass i veckan på Medley i Ljungsbro. Men det blir liksom inte riktigt samma sak.

Efter golfresan när jag gick över en mil per dag sex dagar i rad kände jag mig riktigt stark och bestämde mig för att testa att springa igen. Eller springa... långsamt gick det... Men faktiskt betydligt bättre än jag kunde tro. Jag gick med i en löparskola på förra veckan och under påskhelgen har jag luftat löparskorna vid två tillfällen. Det första passet var på knappt 2.5km och idag blev det 3km.

Än så länge känner jag inget extra i mina gamla skador (ta-i-trä) och jag kommer att öka försiktigt så det inte blir några skador. 

Jag har hunnit med två BodyPump-pass och nio hål golf också i helgen. Så det blev faktiskt en ganska aktiv påsk.

På stickorna

Dags för en liten uppdatering av vad jag stickar på just nu. 

Igår kväll tänkte jag att så tråkigt, jag har ingen tröja jag stickar på. Det var dock inte riktigt sant. Jag sickar ju på en tröja. Till maken! Jag kommer till det snart.

Längst bak till vänster i bild har jag en sjal i Tant Koftas Soft Donegal Tweed. Sjalen jag stickar är Outlander Shawl av Rachel Roden. Hon designade den som en MKAL i samband med att första säsongen av tv-serien Outlander sändes i somras. Jag upptäckte igår att jag inte läst mönstret ordentligt i början av det randiga partiet, så den ser inte ut som orginalet. Men det får vara som det är nu. Jag tänkte inte rippa. Så rolig är den inte att sticka.

Bredvid sjalen ligger Stickameras mysteriesocka. Den har jag redan skrivit om nyligen, så jag ordar inte mer om det nu :)

Närmast till vänster ligger börjant till makens tröja. Jag stickar den i Hjertegarn Alpaca Silk. Det är en fröjd att sticka med det garnet. Tur är väl det efterom det lär ta lite tid att sicka en tröja till maken på stickor 3.5 :) Mönstret heter Redford och finns i kollektionen BTman som var Brooklyn Tweeds fösta kollektion med enbart tröjor till män. Designern heter Julie Hoover.

Och så längst fram till höger ligger mina blivande Police Box-sockar. Jag ser verkligen fram emot att äntligen få ett par jag också! Garnet till sockorna är Tant Koftas police box sock-kit i handfärgd trekking.

Mer har jag faktiskt inte som jag aktivt sickar på för närvarande. Men sen finns fem ufon också ;)

Ledtråd 2 av Stickameras mysteriesocka

Den andra delen av Stickameras mysteriesocka bestod av sockans häl. Kappan på hälen har förstärkta maskor, för övrigt var det inga konstigheter. Hela hälen stickades i en och samma färg. Och det garnet jag har blir helt magiskt vackert när det är uppstickat. Det är handfärgat av Easyknit i en omgång där han gick halvt bananas med färgpytsarna. Garnet heter också Oh Em Gee och det stämmer bra med namnet tycker jag :) Fotot har gör inte färgerna rättvisa, direkt. 

Jag stickar bara en socka i taget. Jag vill ta garnet från samma håll, så att färgskiftningarna blir så lika som möjligt.

Tröjan Kaia

Målet var att bli klar med tröjan Kaia inom ramen för podcasten Yarniacs "Self Indulgent Knit-A-Long" som avslutades 21/3. Det blev den nu inte av flera orsaker som jag kommer till senare. 

I det här fallet hade jag även med mig tröjan som mål i Yarniacs "Love the Stash You have" coh dessutom var det mars månads UFO-stickning i gruppen UFO blir FO under 2015. Och vi var två som stickade den ihop i en facebook-KAL-grupp jag är med i.

© c2knits

Så jag hade många sporrar att bli klar med tröjan under mars. Och jag blev klar. Den sista mars!

Så till själva stickningen. Jag började den i samband med Skid-VM i Falun att ha som min VM-stickning. 

Orsaken till att jag valde den här tröjan var framför allt att den hade en luva och dessutom består oket av en väldigt snygg flätstickning runt oket. Konstruktionen är lite annorlunda, flätan går runt oket på tvären och sedan plockar man upp maskor uppåt och nedåt på den tvärstickade flätan. 

Flätan gick riktigt bra att sticka även om det tog lite mer tid än jag trodde, därefter stickade jag tröjan uppåt för att få något stabilt som jag kunde prova sedan.

När jag plockat upp maskorna för att sticka resten av oket nedåt och väl kommit till ärmarna började problemen. Jag hade valt den storleken som kallades 40-43tum, eftersom jag ville ha en tröja som var omkring 41-42 tum. Det visade sig dock att den storleken skulle ge en tröja på 46-47tum!! Det är bortåt 120cm i omkrets. Lite väl mycket med 15-20cm rörelsevidd. Det hade jag inte tänkt mig. Så jag fick repa upp en del av nedre delen av oket sammanlagt tre gånger för att få det hela bra med rätt antal maskor. Det slutade med att jag hoppade över 2-3 av de sista ökningarna på oket och lade upp hälften så många maskor under ärmen. Dessutom minskade jag de upplagda maskorna under ärmen de första varven på kroppen i en kil.

Mönstret föreslog att man skulle göra en figurformad tröja genom att byta till en storlek mindre stickor. Det tyckte jag var alldeles för slarvigt, så jag gjorde samma typ av figurformning som i Ysoldas Blank Canvas, dvs att man delar upp tröjan i tre delar och minskar efter två linjer fram under bysten och två på ryggen. Det är en väldigt smickrande formning av tröjor som även Amy Herzog förespråkar. Den typen av konstruktion har jag ju gjort flera gånger förut så det gick bra.

När jag kom till ärmarna var mönstret väldigt otydligt. Inget var angivet om hur många maskor man borde ha från början, inte heller hur många man skulle ha mot slutet när man var färdig med minskningarna. Bara att man skulle minska varje tum. Det litade jag inte på alls, så jag räkna ut hur lång jag ville ha ärmen, hur många maskor jag skulle ha kvar och hur ofta jag behövde minska. Det stämde inte med vad mönstret föreslog så jag gjorde om ärmarna också.

När ärmarna var klara var det "bara" luvan kvar. Så jag läste igenom mönstrets konstruktion av luvan. Den stämde inte alls med hur jag ville ha en luva! Den var för kort, för trång och dessutom spetsig. Det såg jag sen också på några andra projektfoton av tröjan som fanns på ravelry. 

Så jag började titta efter gratismönster som hade luvor. Mycket irriterande... Jag valde ju att köpa ett mönster för att jag ville ha hjälp att sticka en luvtröja och så gick det inte att använda beskrivningen från Kaia... 

Samtidigt passade jag på att lägga ut en fråga på en sticknördig grupp jag är med i på Facebook. Då hade jag turen att designern Pinneguri svarade hur hon brukade tänka vid luv-konstruktioner. Det var verkligen till stor hjälp :)

Jag letade också fram en sweatshirt-luvtröja som jag gillade och lade den framför mig och måttade efter hand. Mönstret föreslog att man skulle minska  drygt 10 maskor efter halsen. Det hoppade jag över enligt Pinneguris råd och sedan ökade jag maskor varje tum den första tredjedelen av luvan. Huvudet blir ju större efter nacket :) Sen stickade jag rakt tills jag hade omkring 3 tum kvar av luvan. Då minskade jag i mitten i bak. Först vart tredje varv ett par gånger, sedan vartannat varv och till slut varje varv, för att få en rundad baksida av luvan. 

Till sist maskade jag av med metoden "3 needle bind off". 

Jag är definitivt nöjd med resultatet. Nu håller jag på att försöka bestämma mig för om jag vill ha knappar, hyskor eller dragkedja på sprundet i fram. Jag kommer antagligen också att virka fasta maskor för att nog vill ha en söm mellan luvan och nacken.

Men först ska jag njuta av min mysiga luvtröja!

(Om jag kan rekommendera mönstret?  ABSOLUT INTE! Det håller inte på långa vägar någon kvalitet för att vara ett betalmönster. Det är snarare ett recept än ett mönster. Jag tror faktiskt att det är ett av de sämsta tröjmönstren jag stickat av.)

Ledtråd 1 av Stickameras mysteriesocka

Nu har jag blivit klar med första ledtråden på Stickameras mysteriessocka av Dödergök. Eftersom andra ledtråden blev klar igår så var det väl hög tid, tänker jag :)

Jag är bara lite fundersam över att mönstret säger att man ska minska ner till 60 maskor runt foten. Eftersom jag stickar med stickor 2.25 på de enfärgade delarna och 2.5 på flerfärgsstickningen tror jag att jag nog ska behålla 64 maskor runt om, det är ett maskantal som brukar passa min fot.

Jag har i varje fall provat så att jag får sockan över min höga vrist, men det var inte mycket plats tillgodo!

(Garnerna jag använt är Tantkofta-färgad Trekking (orange) och den mörkare är Oh Em Gee färgad av Easyknit.

Älska sin stash

Podcasten Yarniacs har en ravelrysida, dvs ett forum där lyssnarna skriver i olika trådar. 

En av lyssnarna skapade på eget bevåg en tråd för att inspirera till att minska sin stash. Det utvecklade sig sen till måttot "Love the Stash You Have". Alltså inte att man nödvändigtvis måste minska stashen (även om många stickare har en rejäl stash att plocka garn ur) men framförallt att vi ska tycka om det som finns där och bli inspirerade av det.

Jag satte upp ett antal mål för första kvartalet i år, vilka bestod i att sticka en tröja, ett par vantar och ett par sockor från stashen. Dessutom skulle jag gå igenom stashen så att den stämmer med vad som ligger inlagt på ravelry och starta sticka på tröjan till maken. Vad gäller inköp skulle alla inköp ha ett syfte och att jag måste sticka upp sträckan först innan jag får handla garn. 

Jag klarade faktiskt alla punkter. Jag har stickat betydligt mer från stashen än tidigare år: av det jag avmaskat under första kvartalet är 80% från stashen. Av det jag handlat har visserligen en del hamnat på vänt, men jag vet vad jag vill sticka av det. Tidigare har jag oftat handlat garn bara för att det är fint eller att det har varit på rea. 

Sammanlagt har jag stickat fyra par strumpor, två tröjor, ett par vantar och två halsvärmare från stashen. 

För att få lite extra draghjälp med att ta väl hand om stashen har jag skapat en svensk Facebook-grupp där många vänliga stickare är med. Om vill vara aktiv i den gruppen får du gärna komma med! Gruppen heter "Älska sin Stash"

Stash-o-meter

I början av året bestämde jag mig för att se till att min stash inte skulle växa mer. 

Jag vill ha en stash som inspirerar mig, inte en som jag blir stressad av.

Jag är ganska nöjd med första kvartalet. Jag har stickat lite mer än jag har köpt men framför allt har jag varit noga med att jag handlar bara garn som har ett syfte. Inte bara för att det är på rea eller att jag tycker det är fint. 

Jag har också fått lite fint garn och jag har sålt en del och även skänkt garn. 

Sammanlagt har stashen minskat med 3466 m sen årets början.

Jag har klarat det betydligt bättre än jag hoppades på. Och det är ju inte ett garnstopp, det hämmar kreativiteten. Jag ska bara se till att minska stashen.